Var analog film bättre förr?

Långt innan den digitala eran, när alla fotograferade med analog film så var konkurrensen stenhård. Marknaden var enorm och det var såklart viktigt att filmen motsvarade högt ställda förväntningar.
Kvalité var ett konkurrensmedel, både för konsumentmarknaden och yrkesfotografer.
Nu har analog film kommit tillbaka, för gott eller temporärt återstår att se, men hur bra är egentligen den moderna filmen? Det går givetvis att få fantastisk film nu för tiden också men den är galet dyr.
Jag upplever att en standardfilm inte håller inte lika hög kvalité nu som då.

 

Standardfilmen var bättre förr

Om vi backar till 80-talet så var det vanligare med ljussvagare film då än vad det blev under nästa decennium. En ljussvag film blir i regel bättre än en med högre känslighet.

Fram till slutet av 80-talet hade I princip alla filmmärken en 100-asa film som presterade väldigt väl. 
Någon gång under slutet av 80-talet blev 200 asa standard istället för som tidigare 100.
Det berodde på att kompakta zoom-kameror hade gjort sitt inträde på marknaden. Dessa kameror hade teleobjektiv som inte släppte in så mycket ljus som de äldre kamerorna med fast optik.
Lösningen blev att pressa standarden på filmen ett steg till 200 asa. Steget från 100 till 200 asa som normalstandard gjorde att en del märken övergav 100-asa filmen. 
Helt enkelt för att den sålde för dåligt.

 

Slutet på den analoga eran

Vi hoppar fram till slutet på millenniet när de digitala kamerorna började få fäste i marknaden.
Filmförsäljningen dalade och de stora jättarna, Kodak och Scotch skalade ner produktionen på grund av bristande lönsamhet. Under ett antal år förde analoga kameror och film en tynande tillvaro.
Omställningen från storskalig produktion till mindre volymer bör i rimlighetens namn innebära högre kvalité men så blev det inte. Det var en stor omställning som gjordes utan att prioritera kvalité.
Inte så konstigt med tanke på filmens allt mer tynande tillvaro i en digital värld.

 

Den digitala flodvågen

Digitalkamerorna kom som en flodvåg som vi konsumenter välkomnade, det var ju framtiden.
Det var så enkelt att koppla en sladd till datorn och få bilderna digitalt istället.
Film tillverkades men aktörerna drogs med förluster och produktionen skalades ner till ett minimum.

 

Fujicolor 100 asa var en fantastisk standardfilm

Jag plockade fram negativen från en rulle Fujicolor 100 och scannade några bilder.
Bilderna nedan är från en och samma rulle, tagna under en törn på M/S Ingrid Gorthon 1993/94 (ett arbetspass med ett lastfartyg).

Det är varierande klimat ifrån tropiskt i Louisiana, USA till ett iskallt Nova Scotia i Kanada. Den här gången mönstrade jag på i november 93 och åkte hem i februari 94.
Normalt var jag ombord i 3-4 månader och när jag kom hem hade jag oftast förbrukat 4-5 rullar film.
Ett av nöjena när man kom till hamn var att besöka fotobutiker, för att framkalla film och köpa lite ny. Bilderna nedan är tagna med en Minox 35 ML som jag ofta hade med mig på resorna och just den här rullen är framkallad i Quebec.

fartyg i dimma
Akterspegeln i dimma en tidig morgon i Lake Charles Louisiana

 

en svensk sjöman
En selfie långt innan termen var uppfunnen, mättade färger och fina hudtoner.

Minox är en perfekt resekamera, det lilla formatet gör att den lätt går ner i fickan och det skarpa objektivet levererar alltid.  Om du kommer över en Minox, tveka inte.
Fujicolor 100 hade fint korn och mättade färger i hela spektrat. Det är något jag inte tycker mig se i modern film, om man räknar bort Kodak Portra. Den här filmen lirade utmärkt med kalla likväl som varma toner, skuggor och högdagrar.
Det är inte utan att jag saknar Fujicolor 100.

 

Från värme till kyla

Efter att ha lastat aluminium i Louisiana gick resan gick vidare norrut mot Kanada där det skulle lossas och lastas. Enligt Sjömansboken så mönstrade jag på i november och av i februari så det är nån gång efter årsskiftet 1994.

nerisat fartyg
Ankomst i Baie- Comeau Quebec, lite is fram på backen, lägg märke till hur väl filmen tecknar både i skuggiga partier och i högdagrar.
svensk sjöman
En av de stora fördelarna med Minox är att den är lätt att ställa på timer så att man kan ta ”selfies” lättare, den är dessutom väldigt stabil i utfällt läge.

 

svensk sjöman med termometer
Mycket kallare vill man inte ha det, vill minnas att jag saknade Louisiana

Bilderna är direkt från scannern, helt oredigerade och filmen är som sagt en Fujicolor 100.
Den finns inte kvar, jag har i alla fall inte sett annat än Fujicolor 200 och 400 asa i modern tid.
Om du kommer över en 100 asa så köp den, även om bäst före datumen för länge sedan passerats.
Jag tycker mig se att den här standardfilmen från 90-talet är betydligt bättre än vad standaren är idag.
Lite synd med tanke på alla entusiaster som tvingas lägga 250:- på en rulle film för att få likande kvalité.