Analog fotografering i nytappning

Digital fotografering har regerat i många år, i takt med att tekniken har förfinats har de allra flesta fotoentusiaster lämnat analog fotografering bakom sig till förmån för digitalkameran, eller kanske enbart mobilkameran.

Analog fotografering har varit uträknad sedan tidigt tjugohundratal, den definitiva spiken i kistan var förmodligen när Apple lanserade Iphone 2007.
Om man jämför tidsåtgång, hantering, ljuskänslighet och storlek så framstår den digitala tekniken som ett självklart val. Lägg därtill efterbearbetningens möjligheter med program som Photoshop och Lightroom, eller molntjänsternas möjlighet till obegränsad lagring av original så framstår digital fotografering som närmast självklart.

 

Analogt mot alla odds

Trots den nya teknikens fördelar har användandet av fotografisk film växt kraftigt under ett par år. Grupper för analog fotografering på sociala medier har tusentals medlemmar och värdet på de gamla analoga kamerorna ökar stadigt. Man kan även konstatera att intresset är mycket stort hos unga.

 

För egen del uppskattar jag kornet och känslan i det svartvita negativet, det är svårt att lägga till det i digital efterbearbetning, om det ens är möjligt.

Kornig analog bild av barn i publiken på Rocktåget i Lysekil 1991
Rocktåget 1991, Nikon F3,  Nikkor 180 mm 2,8 och Tri-X. Digitaliserad med Fujifilm XE-3 och Zeiss 50mm Macro.

 

Vad beror det på att så många upptäcker – eller återupptäcker det analoga fotograferandet?

För att svara på den frågan har jag tagit hjälp av Sarah Lycksten, grundare av gruppen
”Analoga fotografer” på Facebook som i skrivande stund har 2638 medlemmar.

 

Sarah, vad fick dig att dra igång Analoga fotografer?

– Jag blev inspirerad av Malin Fabbri från Alternativephotography.com. Hon har ju hundratusentals medlemmar men jag var ute efter något mindre och mer personligt och valde att rikta in mig på analoga fotografer i Sverige.

Vad tror du dragningskraften med analog fotografering är, och varför är det så tilltalande just för yngre fotoentusiaster?

– Det analoga har ju fått ett enormt uppsving de senaste åren, jag tror att det är som alltid, ungdomar ser tillbaka och vill vara annorlunda och det har nu gått tillräckligt med tid att det kan vara coolt, Inte coolt att göra vad föräldrarna gör men kanske vad farmor eller morfar gjorde, och de är nyfikna på det.

– Plus att dom säkert påverkats av all media där analoga kameror använts i mängder senaste åren. Har säkert också något att göra med den digitala tiden att det är lite spännande, framförallt när man inte ser resultatet direkt. Kanske också en längtan efter något mer långsamt? Att man tar sig tid att komponera, saktar ner och tänker efter istället för att knäppa iväg några tusen bilder som sedan kanske inte kommer längre än till datorn.

 

”jag känner nog ingen annan som är så analog som mig”

Är det kornet, eller känslan i bilderna de flesta är ute efter eller är det hela processen med framkallning och kopiering i mörkrum?

– De flesta framkallar, eller lämnar in till framkallning och skannar sedan negativen. Själv gör jag allt, jag känner nog ingen annan som är så analog som mig. Jag framkallar rullar åt min son och hans kompis, de är 19 år.

Ser du på ditt analoga fotograferande endast som en konstform eller dokumenterar du även vardagen med den tekniken?

– Jag fotar mest “konstfoto” för att sälja men jag dokumenterar allt i min vardag.
Ibland bara omgivningen för jag tänker att det kommer vara intressant om sådär 50 år.

Vad använder du själv för utrustning, mellanformat eller småbild?

– Jag har specialiserat mig på gammaldags fototekniker så det är vad jag sysslar med huvudsakligen. Sedan jag hittade våtplåt så är det vad jag verkligen brinner för.
Våtplåtarna tar jag med min Sinar för 4×5 eller min favorit en gammal Kodak träkamera med bälg 8×10 tum. Ibland tar jag med mellanformat också, då 120-film. Tycker också att det är roligt med hålkamerafotografering, då gör jag egna kameror av lådor och burkar och fotar med pappersnegativ.

– Och jag framkallar all film med Caffenol

 

Ett par exempel på bilder framställda av Sarah med olika typer av analog fototeknik.

Analog fotografering och kreativt mörkrumsarbete
Cyanotopi framställd med ett våtplåtsnegativ på glas

 

Fotografering med analog mellanformatskamera
Lithframkallad bild från 120-film, gammal Ful-vue kamera

 

 

Vilken är din favoritfilm och varför?

– Jag fotograferar nästan bara svartvitt, oftast Tri-X småbild för vardagsbilderna. Gillar Tri-x för att den är förlåtande och man kan få både skarpa och korninga bilder, plus att man kan fota för hand i mörka förhållanden som konserter.

”Spenderar mycket hellre tid i mörkrummet”

– Äger ingen digitalkamera, skannar bara bilder som jag använder till hemsidan och Facebook, annars inget jobb med datorn. Spenderar mycket hellre tid i mörkrummet än framför datorn.

– Fast med det sagt så fotar jag mycket med mobilen för sociala medier och mina bloggar.

 

Analog fotografering ett självporträtt producerat med gammal teknik
Sarah Lycksten, självporträtt. Sarah bor på Hönö i Göteborgs skärgård sedan 9 år tillbaka. Hon har studio och galleri i en gammal lada på tomten. I galleriet hålls kurser i historiska fototekniker samt utställningar med både egna och andra fotografers bilder.

 

 

www.gallerigarda.se
www.sarahfoto.com
http://henisland.wordpress.com
Analoga fotografer – Facebook
Galleri Gårda – Facebook
fotografsarah – Instagram